Vi vill ha egna hem

Hallå! Vill du bli min människoslav? Härligt, jag har varit klanledare för ett tag sedan och hade då 13 undersåtar i form av katter och en husse. Det satte sina spår som jag jobbar på men det går långsamt framåt tycker husse. När man leder andra får man vara rätt tuff så man kan vara lite lättretad ibland. När jag kom till jourhusse ville jag inte veta av honom så jag bet och rev honom ganska ofta men han sa bara aj och tyckte inte det var snällt, men sån var jag då. Nu börjar jag förstå vad ömsesidig tillit betyder men så glömmer jag mig och nafsar lite lätt. Då trycker jag huvudet i husses hand som ett förlåt. Så fort någon kommer på dörren kommer jag för att hälsa och gillar när man klappar mig. Inte för mycket till att börja med bara, får ju inte tala om att jag tycker det är ganska skönt att bara vara i gruppen och chilla. Nyligen kom jag upp i sängen och väckte jourhemshusse för första gången och det var häftigt, fick hur mycket kel som helst. Jag är van vid andra kissar men får

Lisa kallas jag, och det kan nog passa in på mig. Jag är cirka 2 år och knappa 2 kilo tung men har leksinnet för en 1 åring. Jag gillar att busa med mina kattkompisar, men det är tyvärr inte alltid lika populärt från deras sida. Kanske inte så konstigt, dom är ju ett par år äldre eller har levt ett hårt liv innan och mest gillar att bli killade numera. Jag kommer från en liten koloni på 9 honor och 4 hanar så det gällde att hålla sin plats, inte alltid lätt då man var bland de yngre och minsta. Det har väl inte gått någon nöd på mig men nu har jag det jättebra i jourhemmet. Behöver inte slåss om maten för den finns i skålar som bara jag och min mamma kan öppna. Vill vi spara lite till senare så gör vi det <3 Finns du därute någonstans som skulle vilja ta hand om mig för alltid? En snäll trygg kompis hade ju varit toppen för det är jag ju van vid. Fakta om mig: Jag är försäkrad i Agria och du kan ta över försäkringen om du vill.  Jag är vaccinerad, kastrerad och chippad.  Katthjälpen

Jag heter Atle men kallas Atte. Jag söker nu mitt för-alltid-hem.  Jag togs omhand vid en öde lada som man precis hade börjat riva, och tur var väl det - annars hade jag blivit hemlös. Hur fann man då mig? Jo, det var någon som hittade mina tassavtryck i snön på väg från Burger King där jag kunde hitta lite att äta. Det var ca 3 km dit enkelväg minst två gånger om dagen. När man la ut lite god mat där jag bodde var jag ju inte sen att ta för sig. Någon märkte detta för det var två som satte dit ett alldeles eget "hus" med mat i. Där gick jag snabbt in och vips så stängdes dörren. Efter en kvart så kom någon och bar bort huset med mig i, jisses om jag blev arg, men dom satte mig någonstans där det var riktigt varmt och skönt. Efter ett tag så var det någon som tog bort taket och sa "Hallå på dig!" Jag fräste och slog mot dom, det var väl kanske inte snällt. Nåväl dom öppnade dörren och då smet jag snabbt ut och hittade ett annat hus med ännu mer mat, jag hade kommit

  Vi är ett par trevliga bröder som fyllde tre år i våras. Vi vill bo tillsammans då vi älskar varandra. Poppy och Panda är tingade! ---- De kom till min familj i oktober 2020 som små rackarungar och bodde här till våren 2021, då adopterades de av ett trevligt par och vi alla trodde de skulle leva lyckligt i resten av sina dagar Så blev det inte... På något vis hamnade de på rymmen och adoptivfamiljen skaffade andra katter 🥺 Poppy tog sig till en närliggande fastighet och blev snart intagen och kom till ett nytt jourhem, men stackars Panda blev jagad längre och längre bort och var alldeles ensam uti stora världen hela vintern ❄️ Till slut kunde även han hittas och tas in, då hade han varit vilse i nio hela månader 😨 Mitt hem var "ledigt" och självklart tog vi emot honom 🥰 Han visste direkt vart han var och redan dagen efter klättrade han på jourmatte och tiggde ost 🧀 Poppys jourhem valde då att flytta honom till oss så bröderna fick återförenas 💕 Nu har det gått drygt ni

  Det är jag som är snyggingen i förgrunden. Jag är en mysig senior katt söker hem med mjuka knän och händer samt gärna med trygg utegång. Med trygg menas inga snabba bilar eller elaka katter. Jag har svultit och slagits för maten hela mitt liv ända tills för ett år sedan då jag kom till "himmelriket". Jag är rädd jag kommer köra bort alla katter som kommer nära mitt högt älskade kommande hem - jag kommer vara rädd att förlora det. Jag fick kärlek som barn men mitt hem föll sönder framför mina ögon och gården såldes. Flera katter blev kvar men ingen bodde i mangårdsbyggnaden och tog hand om oss. Min bror Hugo och mamma Silver jagade bort mig och jag levde hemlös tills i augusti 2022. Jag skulle passa hemma hos en pensionär eller annan person med mycket tid i hemmet. Jag går bra tillsammans med trygga snälla katter dvs om vi får lära känna varandra på rätt sätt. Jag har två kompisar i jourhemmet: Inna som är trygg och som bara rycker på axlarna och backar undan då jag vill bes